Mat och dryck

På vikingatiden försökte gårdarna vara självhushållande så gott det gick. Man ordnade därför sin egen mat. Man kunde odla, fiska, jaga och ta hand om de djur man hade. Om man hade mycket silver eller andra värdefulla tillgångar hade man kanske råd att köpa in mat från andra, annars fick man byta till sig det man behövde och ville ha. Men då behövde man också byta bort något. 

Att odla korn eller andra sädesslag i Skandinavien var möjligt för de flesta under vikingatiden och därför hade man oftast mat från dessa att utgå ifrån. Exempel på mat från sädeslag är gröt eller mald mjöl så man kunde göra bröd. Man kunde också använda det i öl för att dricka eller för att spä ut något mer lyxigt som till exempel fisk.  
Sädeslag passar bra att torka så man kan spara det länge också utan kyl eller frys. 

Öl var något som dracks av människor i de flesta åldrar eftersom vatten från vissa platser kunde ha bakterier i sig. 
Alkoholen i ölen var inte så stark så även barnen kunde dricka det till viss del. Dessutom försvann lite av bakterierna från det smutsiga vattnet när det bildades alkohol.

Festdrycken för vuxna var mjöd. Men det var dyrt eftersom det behövdes mycket honung för att tillverka. Mjöd är gjort av vatten och honung som jäser och så bildas det alkohol.  

Av djuren tog man mjölk för att dricka eller kärna till smör, men djurens kött åt man sällan eftersom man inte ville slakta djuren i onödan. Av djuren kunde människorna få både mjölk, päls och djurungar. 

Hur vet vi vad som de åt och drack under vikingatiden?  

Det finns faktiskt möjlighet att undersöka vad en vikingatida människa åt och drack. Ett sätt är att undersöka vikingatida skelett och tänder. Ett annat är att undersöka vikingatida skålar och krukor. Men vi kan också få reda på vad de åt och drack genom sagor och texter eller genom att undersöka vad som gick att odla och vad för pollen som finns kvar i marken i föremålen.

Ibland hittar man även bajs från vikingatiden! Koprolit kallas det och är fossil från bajs. Om man undersöker det kan man ibland både se vad som kunde finnas i maten men också sjukdomar och annat som fanns i tarmarna hos den som bajsat.