Text

Skandinaverna själva skrev inga texter eller böcker vad vi vet eller har kvar, men det fanns det andra som gjorde.  

Ett utmärkt sätt att förstå en annan tid är att läsa om den. Men man måste alltid komma ihåg varför texten skrevs? Kan det ha varit någon som var rädd för vikingar eller kanske någon som ville göra reklam för vikingar? 

Vittnen

En del av texterna vi har är från människor som träffat Skandinaverna eller någon som har hört hur skandinaverna gjorde. En berömd text är en beskrivning som munken i Lindisfarne skrev i samband med vikingaattacken där år 793. Andra texter är skrivna av den engelska munken John av Wallingford som träffade skandinaver i lite fredligare sammanhang i England, Ibn Fadlan som var handelsman från Bagdad och som beskrev mötet med några handelsmän från Skandinavien. Men även berättelser från missionärer och kristna som ville beskriva Skandinavernas kultur och religion finns några texter av. 

Här gäller det att försöka vara källkritisk. Jämför man de olika berättelserna får man olika intryck av skandinaverna och kanske är det så texterna ska läsas. Dessutom är bristen av texter från Skandinaverna själva ett problem om man vill få reda på hur de själva uppfattade saker. 

Snorre Sturlasson och Saxo Grammaticus

Dessa två författare skrev efter vikingatiden ner mycket om den nordiska mytologin och om historien om skandinaviska kungar och deras öden. Vi måste även här vara källkritiska men berättelserna har hjälpt forskare att förstå vikingatiden och kunnat göra kopplingar till andra källor som blivit bekräftade med hjälp av texterna. Snorre Sturlasson var verksam på Island och hans texter kallas för Snorres Edda. Saxo Grammaticus bodde i Danmark och skrev även han om hjältar och kungar.